Susanna Haby

Tiden går fort och definitivt alldeles för fort när man har roligt. Det var inte för allt länge sedan som jag klev in i Riksdagen som ny riksdagsledamot.

Då tycktes hösten 2011 ligga långt borta. Och nu är den strax här och knackar på dörren. Det ger anledning till eftertanke.

Det har varit roliga men intensiva månader som också innehållit tråkigheter så som affären kring Göteborgs Energi och de hemliga avtal som förekommit. För mig är det oacceptabelt att man som chef agerar på detta sätt. Därför tvekade jag inte en sekund att agerar i frågan. Nu är det inte bara i Göteborg detta händer utan runtom i hela Sverige. Det har naturligtvis fått mig att fundera på vilka mekanismer som utlöser ett sådant agerande.

Personligen tror jag att det handlar om en manlig tradition som ännu inte försvunnit. För det är oftast män det har handlat om i dessa situationer. De blir fartblinda och tror att de lever i en företagarvärld. När de i själva verkar är anställda i ett kommunalt monopolföretag med stort ansvar för offentliga medel. Även om Alliansregeringen via jobbskatteavdraget sänkt skatten för stora grupper så är ändå Sverige fortfarande ett av de länder med högst skattetryck. Att man värnar skattebetalarnas pengar är av yttersta vikt anser jag.

Arbetslinjen gäller fortfarande
Arbetslinjen har varit och är fortfarande en av de viktigaste åtgärderna för att komma tillrätta med många av Sveriges problem. För att förhindra barnfattigdom, utanförskap och för att våra pensionärer ska kunna njuta av en bra ålderdom så är arbetslinjen viktig.

Samtidigt är vi friskare och lever längre. Och fler kan jobba längre. Vilket också har stor betydelse även samhällsekonomiskt.

Allt fler människor som tidigare varit förpassade till förtidspension och utanförskap tar nu avgörande steg tillbaka till arbetsgemenskapen. Antalet personer i bidrags- och ersättningssystemen minskar gradvis, men det räcker inte. När arbetsmarknadsläget förbättras ska vi fortsätta med aktiva insatser för personer med svag förankring på arbetsmarknaden. Men vi behöver fler företag och arbetsgivare som vågar och vill ta ett socialt ansvar.

Trots ljusningen på arbetsmarknaden så finns det en rad utmaningar på arbetsmarknadspolitikens område. En särskilt viktig fråga är hur långtidsarbetslösa, som kanske har sett både en och två konjunkturer passera utan att hitta ett jobb, ska få fotfäste på arbetsmarknaden.

En av flera viktiga insatser för att motverka långtidsarbetslösheten är Nystartsjobben. Det innebär att kostnaden för att anställa personer som länge stått utanför arbetsmarknaden i dag är väsentligt lägre. Antalet nystartsjobb växer också stadigt

Politiken kan göra mycket, men inte allt.
Vi har sänkt trösklarna och gjort det billigare att anställa, men arbetsgivare måste öppna dörren och ge människor en chans. Vi behöver en arbetsmarknad som bjuder in alla. Vi har en bred verktygslåda som väntar på att användas. Det är verktyg som till exempel det särskilda anställningsstödet och ersättning för anpassning av arbetsplatsen. Jag uppmanar fler företag att öppna sina dörrar. Företag som likt ICA och hamburgerkedjan MAX vågar gå före och anställa personer som stått långt från arbetsmarknaden.

Ett eget arbete är grunden för vårt välmående och ger oss trygghet, delaktighet och social gemenskap. Vi vill inte gå tillbaka till situationen som rådde före 2006 då långtidsarbetslösa gömdes i en rundgång mellan ersättningssystem och passiva åtgärder. Därför fortsätter vi att satsa på aktiva åtgärder, där jobb- och utvecklingsgarantin bara är ett av många verktyg. Näringslivet i Västsverige är för oss synnerligen viktigt för att ovanstående intentioner ska lyckas. Politiken kan göra mycket, men inte allt. ICA och MAX har redan startat.

Socialt företagande
Jag tror att socialt företagande blir allt mer viktigt och att istället för att se människors brister bör man mer koncentrera sig på vad människor har för möjligheter och förmågor. Tänk hur många det är som aldrig blir sedda och anses förbrukade när de egentligen har en enorm kapacitet. Vi måste erkänna, att alla kanske inte klarar av att arbeta 100 procent hela livet. Det måste vi lära oss att hantera. Här har både den offentliga sektorn och de privata företagen ett ansvar.
Under våren besökte jag Coompanion i Göteborgsregionen. De arbetar bland annat med socialt företagande. Deras motto är värde, delaktighet och tillväxt. De har bland annat arbetat med ett projekt som heter effektivare vägar.
Effektivare Vägar är ett projekt med stöd av Europeiska socialfonden. Under 2009 till 2011 har Coompanion tillsammans med samarbetspartners starta två företag, Le Mat Bed & Breakfast och Vägen ut! Trädgård som säljer gröna tjänster och driver Grön Verkstad med eko-design. De ska också erbjuda deltagare som står långt från arbetsmarknaden att gå entreprenörsutbildning utifrån sina egna specifika förutsättningar.
I projektet ingår, att i samarbete med Arbetsförmedlingen och Göteborgs Stad, Social resursförvaltning utforma ett karriärstöd för att bättre kunna slussa personer till rätt arbete bland det växande antalet kooperativa företag, bidra till karriärmöjligheter och dessutom se kompetensbehov i kooperativen. Utbildningen pågår i ett år. De första grupperna började i februari 2009. I mars 2011 hade 60 personer varit i utbildningen och fyrtio av dessa gått vidare till anställningar i framförallt Vägen ut! kooperativen. Det visar att det spelar roll vad man gör och hur man ser på sina medmänniskor.
Cosacmötet i Budapest
Krisen i Grekland visar hur viktigt det är att ha kontroll över statsfinanserna. Och att Alliansregeringens politik spelade en stor roll i samband med finanskrisen.
I maj var jag delegationsledare för den svenska delegationen på Cosacmötet i Budapest. Cosac som står för Conference of Community and European Affairs Committees of Parliaments of the European Union, är ett samarbetsorgan och diskussionsforum för EU-utskotten i EU-ländernas parlament. Och i samband med det höll jag ett anförande som jag återger nedan.
Idag har ekonomierna i EU blivit tätt sammanlänkade och vi är beroende av varandra. I vår globaliserade värld påverkas vi av beslut som är fattade i andra delar av världen, och ofta på ett sätt som är svårt att förutse. Vi lever också i en värld där information, kunskap, pengar – och även människor – flyttar, interagerar och passerar gränser på ett sätt som aldrig tidigare skådats i historien. När det går bra, ger denna globaliserade värld mer dynamiska, utvecklade och spännande samhällen. Om det går dåligt kan det sluta med problem som våra gamla nationalstater inte kan hantera på egen hand. I många avseenden är den finansiella krisen ett exempel på detta.

Därför spelar de nationella parlamenten en viktig roll i att ta ansvar för de beslut som fattas. Det finns tre frågor som vi måste ta itu med snabbt och effektivt för att säkerställa en hållbar tillväxt. Tre problemområden som är avgörande för vårt gemensamma framtida välstånd.

Det första är behovet av att återställa Europas offentliga finanser. Det andra är behovet av att reformera EU: s arbetsmarknader så att människor kan få arbete. Och det tredje är behovet av att återupprätta ett stabilt finansiellt system med lämpliga och effektiva ramar för tillsyn, reglering och krishantering.

Dessa tre utmaningar var i centrum för det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009, och jag är övertygad om att Sveriges väg till återhämtning måste präglas av starka offentliga finanser, reformerade arbetsmarknader och ett robust finansiellt system. Att gör framsteg kompliceras naturligtvis av starka intressegrupper, som ofta motsätter sig förändringar till fördel för det bredare samhället och ekonomin på längre sikt. Som parlamentsledamöter är vi de ultimata väktarna av det allmänna samhällsintresset och statskassan – på nationell och europeisk nivå – och kommer inte att avskräckas av en sådan opposition.

Vi måste också erkänna att den europeiska ekonomin, oberoende av den finansiella krisen, lider av svag tillväxt och låg produktivitet, liksom hög strukturell arbetslöshet.

Ekonomin lider av otillräcklig flexibilitet på arbetsmarknaden, och en stor del av arbetskraften är antingen utanför arbetsmarknaden, har föråldrade kunskaper, eller båda. Nu är det dags att prioritera att förlänga människors arbetsliv, för att finansiera pensioner på lång sikt.

Jag skulle vilja tillägga en sista punkt. Behovet av att hålla sig till ett långsiktigt reformprogram. Behovet av ständiga och kontinuerliga reformer.

Jag säger detta eftersom det inte finns några genvägar eller snabba lösningar för att hantera dagens värld. Snarare finns ett ständigt behov av att reformera, anpassa och utveckla för att bli mer konkurrenskraftiga, och därmed lägga grunden för nya arbetstillfällen och nya företag, så att vi kan finansiera vår framtida välfärd.

Trots krisen, höll Sverige fast vid våra långsiktiga reformprogram. De viktigaste delarna av vår krishantering var inte en fråga om ny politik, de var en fråga om att stärka vad vi ansåg vara god politik för Sverige på kort och på lång sikt.

Jag tror att med rätt verktyg, kan varje individ göra skillnad. Politiken bör användas för att skapa förutsättningar för att göra detta möjligt. Detta är ett av de centrala värdena i vår politik för hållbar tillväxt.

Endast genom ständiga reformer kommer Europeiska unionen att kunna öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen, bekämpa social utslagning och fattigdom, och möjliggöra för människor att bygga upp ett bättre liv för sig själva.

Allt detta är viktigt, om du vill ge dina barn ett bra liv som vuxna, men också om du vill säkra tillväxt och utveckling.
Debatt om industrin i Västsverige.
Den 13 juni deltog jag i en debatt om industrin i Västsverige. Förutom mig så deltog europaparlamentarikern Olle Ludvigsson (S), regionpolitiker Kristina Jonäng (C), Malin Sahlèn, Svenskt Näringsliv, Stefan Gustavsson, Näringslivschef på Västsvenska handelskammaren samt Lennarth Östlund, chef för region väst, teknikföretagen. Rubriken var ”ska vi lägga ner industrin i Västsverige”.

Det var en bra debatt och bland annat diskuterades bilindustrin. Detta ledde till att jag citerades i Göteborgs Posten söndagen den 19 juni. -”Man kan inte hålla liv i något som inte är något att ha framöver. Jag tycker att både Frankrike och Tyskland gjorde fel när de lämnade förtäckta statsstöd till bilindustrin”. Citatet är ryckt ur sitt sammanhang.

Jag menar att den vanligaste reaktionen på industrikris i Centraleuropa, är att olika stödsystem ska lösa sysselsättningen. Trots att det i sig kanske inte alls räddar företaget på lång sikt utan endast på kort sikt. Den svenska modellen är att rädda människorna och inte företagen. Om ett företag inte har lönsamhet med de produkter man säljer så måste man sätta sig ner och fundera på hur man kan utveckla och förnya verksamheten.

Näringslivet oavsett bransch och som helhet mår bäst av att behandlas likvärdigt. Turism, service osv. är sällan föremål för liknande diskussion dessa har oxå hög betydelse för Sveriges ekonomi och utveckling.

Partistyrelsen har möte på Harpsund
Under sommaren kommer vi har ett partistyrelsemöte ute på Harpsund. Där ska vi förbereda inför Partistämman som är i oktober. Där ska såväl politikutveckling som motioner diskuteras

Partistämman är viktig inte minst för att få väljarnas förtroende i nästa val. Vi kan inte slå oss till ro och tro att vi vinner nästa val också. Vi måste förtjäna väljarnas röster. Och då måste vi visa att vi menar allvar och är det parti som har de mest relevanta svaren på vardagslivets problem, även om inte alla lösningar är politiska beslut.

Ni är varmt välkomna att höra av er om det är något som ni vill föra fram eller om det är något ni vill ha svar på. Ni kan följa mitt arbete på http://susannahaby.nu/

Hälsningar

Susanna Haby