Denna dag ska främst gÃ¥ i de historiska och kulturella världarnas spÃ¥r. Allt börjar i Aya Sopia en storslagen byggnad som byggdes som moské men som senare fungerade som de kristnas kyrka för att idag fungera som museum. Det gÃ¥r inte med ord beskriva känslan man fÃ¥r när man gÃ¥r in i byggnaden men man kan ana känslan av storhet, lugn och konstnärssamt hantverkstradition och man undrar hur detta kunde vara möjligt för sÃ¥ länge sedan. T o m vikingarna har lämnat avtryck här med en inristning pÃ¥ andra vÃ¥ningen. En stor del av mosaiken har enskilda människor plockat med sig men helheten fÃ¥r man en uppfattning om i de planscher som finns uppsatta i kombination med en fotoutställning. Sedan tog vi sats för att uppleva sultanens palats, Top Kapi som är ett enormt omrÃ¥de pÃ¥ den europeiska sidans udde ut i Bosporen. Här kan man beskÃ¥da sÃ¥väl alla offentliga rum som sultanens egna Harem, som betyder hem och inget annat. Här finns ocksÃ¥ det hus, som är uppdelat i tvÃ¥ rum där samtliga beslut för Istanbul togs, ett slags fullmäktige. De beslutande i ena rummet och de som skrev protokoll i det andra. Världens största diamant finns här, 86 karat och den var verkligen jättestor, inget att ha pÃ¥ fingret. Dessutom kunde man beskÃ¥da kläder, möbler, utsmyckningar, ”prydnads”/brukföremÃ¥l tillsammans med stora horder med besökare.
Nu mötte vi upp några vänner som tog oss på guidad tur i det stora sist byggda sultanpalatset, Dolmabahce palatset beläget vid Bosporens strand och mittemot den stora fotbollsarenan. Eftersom dagen var en helgdag, Barnens Dag, så fanns det även här många familjer som tog tillfället i akt att se detta magnifika hus som tog 10 år att bygga. Vid entrén står också den berömda klockstapeln. I detta palats fanns det en tydlig gräns mellan det offentliga och privata. Detta kunde man t o m se utifrån där det offentliga låg, väl tillgängligt längs med vattnet medan harem låg vertikalt med det samma. Innanför öppnades en elegant inredd miljö innehållande allt vackert man kan tänka sig. Enorma kristallkronor, mattor, ljusstakar. Även kolbrännarna var som smycken. För att smälta allt blev det efteråt en promenad i parken med tillhörande sol och avslutades med te på turkiskt vis. Vi såg även en konstutställning där konstnären, en kvinna som på äldre dagar hade börjat måla med kalliografiska teknik.
Sen eftermiddag blev det en timmas rundtur med båt i Bosporen mellan de två broar som snart ska bli tre och som binder ihop båda sidorna. På den europeiska sidan avlöser den ena magnifika byggnaden den andra, mycket palats och fina hotell, restauranter, klubbar osv. På kajerna står människor och fiskar. Den asiatiska sidan bjuder på mindre hus typ villor med magnifika lägen med strand men detta utesluter inte att det också finns stora ytor innehållande promenadvägar och parker med jämna mellanrum. Vi tar oss sedan till Uskudar igen för att äta middag hos en familj som bjudit in oss. En ljus fin lägenhet där vi välkomnas av man och fru samt deras yngsta dotter som går i ÅK 8 samt deras barnbarn. Äldste sonen bor och arbetar i USA och deras mellandotter som senare ansluter arbetar som producent på ett av de många tv bolagen, STV. Allt avslutas med te och kakor. Innan vi åker tillbaks till hotellet ska vi träffa en person som spelar stor roll i Istanbul på olika sätt. Dels är han tränare för det fotbollslag som vann deras elitserie i år, Bursa dels deltar han aktivt i dialog projekt/seminarier för att diskutera förhållningssätt, värderingar ex barnuppfostran och liknande. Timmen blir sen när vi till sist ska åka ifrån glassbaren som drivs av hustrun till familjens bror. Vi får skjuts och för första gången åker jag över bron till andra sidan.
Kommentarer
Ingen har kommenterat detta inlägg än. Du kanske vill vara den första? Gör det isåfall nedanför.