Susanna Haby

Tidig morgon börjar dagen i den underjordiska vattencisternen, Yerebatan Sarayi. Denna byggdes under det Bysantinska väldet, med 336  kolonner med välvda bågar. Det enda som lyser upp här är några spotlights. Stora karpar simmar omkring i det meter djupa vatten som fortfarande finns kvar. Man blir förundrad över hur detta var möjligt att bygga för så längesedan. Många människoliv gick också till spillo vilket man påminns om genom en av kolonnerna som är utsmyckad med tårar.  

Nu till en av kryddbazarerna i stan. Utanför säljs det frukt och grönt samt blommor och plantor av olika slag. Faktiskt något olika det vi kan köpa i Sverige, främst med tanke på storlek och variationer. Inne i bazaren var de full kommers. Varorna var vackert upplagda och presenterade. Vi bestämde oss för att inköpen fick vänta tills sen eftermiddag. Nu skulle jag få tillfälle att också se ett av de mer moderna köpcentren. Så det blev färja över till asiatiska sidan igen och därifrån till en ultramodern galleria. Påminde faktiskt lite om de jag varit på i Förenade Arabemiraten. Tog del av allt som erbjöds och köpte faktiskt ett plagg, designat och sytt i Turkiet.

 Jag hade fått en bok, en slags avhandling av en författare från stiftelsen, som betraktade tänkaren Fehtullah Gulens idéer. Den hade jag börjat läsa och idag och nu skulle vi till stiftelsen, Interkulturell Dialog Plattform där han arbetade. Vi åt lunch tillsammans med VD och bekantade oss med varandra. Författaren berättade att han just kommit hem från en rundresa i Skandinavien. Han hade utbytt sina tankar med statsministern på Island, haft seminarier på universiteten i Göteborg, Lund, Helsingfors och Köpenhamn. Sedan presenterade de stiftelsen och hur de arbetade för att bidra med sina idéer genom olika projekt som vänder sig till olika målgrupper ex journalister, kvinnoorganisationer och liknande. Turkiskt te blev vi som seden är, serverade och innan vi gick fick jag med som ett minne en röd sammets låda med Turkiska tekoppar samt en tjock bok av Fethullah Gulen. Efter detta mycket intressanta möte var jag full av intryck och funderade över varför vi i Sverige och Göteborg inte alls var medvetna om det arbete som bedrivs över hela världen.  

Tillbaks till Bazaren för inköp av turkish delight, torkat kött, kryddor mm. På väg till hotellet besökte vi också en bokhandel som var mer som en mötesplats. Där fanns lekrum tillsammans med böcker i långa rader, speciellt utformat för barn, läshörnor och caféer för de vuxna. Bokförlaget hade fått en rad priser internationellt för några av sina upplagor bland annat 2008 för The Ottoman Women myth and reality som belönades med the Benjamin Franklin Award.  Ett besök in i den blå moskén skulle bli avslutningen på denna dag. En fantastisk byggnad (1500- tal)som enligt arkitekten Sinan bara var ett försöksobjekt. Utsökt dekorerad med mosaik, marmor och skrifter. När det är mörkt är den upplyst och är även då ett smycke för staden. På väg hem denna tidiga kväll går vi igenom en park full av rosor och middagen blir på en restaurant där lokalbefolkningen äter, känd för sitt goda grillade lammkött. Jag ville inte åka hem utan ett besök på ett av caféerna i centrala stan där en bakelse smakade gott.  

Tidigt imorgon bitti är det hemfärd. Jag har verkligen fått möjlighet att lära känna staden Istanbul och dess människor utifrån olika perspektiv. Har nu en egen bild av den verklighet som finns där samt suddat ut de ev. förutfattade meningar jag hade innan jag ens hade varit på plats. Nu vill jag berätta för alla som orkar att lyssna om mina intryck och upplevelser. En helt fantastisk stad, med högkvalitativa skolor, rent och snyggt, lugnt och tryggt på samma gång och med storstadspuls. Ett fantastiskt kulturarv som man vårdar och vill visa för andra samt en underbar natur med vatten, kullar där väst och öst hela tiden hörde samman genom broar, båtar. Dessutom hade man ett väl utbyggt kollektivsystem. Vi har mycket att lära i Göteborg.